humansofnewyork:

"I’m writing a play about the nature of truth, and how difficult it is to convey the truth when everybody is speaking a different language. For example, the word ‘terrorist’ and the word ‘freedom fighter’ are used to refer to the exact same people at the exact same time. With everyone speaking differently, truth is almost impossible to agree upon. Yet believing in the existence of truth is the only thing that keeps us from devolving into tribal warfare. Because without the existence of truth, the person who is most powerful becomes the person who is right."

humansofnewyork:

"I’m writing a play about the nature of truth, and how difficult it is to convey the truth when everybody is speaking a different language. For example, the word ‘terrorist’ and the word ‘freedom fighter’ are used to refer to the exact same people at the exact same time. With everyone speaking differently, truth is almost impossible to agree upon. Yet believing in the existence of truth is the only thing that keeps us from devolving into tribal warfare. Because without the existence of truth, the person who is most powerful becomes the person who is right."

"We know what we are, but not what we may be."

— Hamlet  

(Source: psych-facts, via theriverjordyn)

All things come to an end

Igår var sista dagen med dessa människor. Den här veckan har rasat på i sådan fart att jag knappt har hunnit med. Men det har varit väldigt bra och Gud har verkligen rört om mitt hjärta. Jag kan inte riktigt förklara hur eller vad som har hänt, jag bara vet att det är annorlunda. Jag är väldigt tacksam över att ha fått uppleva dessa två veckor, de kom i precis rätt tid. 

Ikväll firar vi Bethany, det ska bli roligt! Sedan åker jag tillbaka till San Francisco på måndag och till Sverige på tisdag. Hoppas jag. Läste precis att Norwegian har en massa problem med sina flygplan. Släng gärna iväg en bön om ni tror på dem att jag inte ska fastna. Det hade varit väldigt skönt att slippa!

Nature

Idag under bön var det någon som sa frågade mig om naturen var viktig för mig, för hon tyckte sig känna att Gud ville säga något om mitt hjärta för naturen.

Och ja, så är det ju. Jag har vetat det sen tidigare, men det var väldigt tydligt under de här två veckorna också. Första veckan här i Redding var jättebra, men också jobbig. Jag längtade hem mycket och hade svårt att bara vara och fokusera här och nu. Men sen på lördagen gick jag och Bethany på en hike upp i bergen. Att bara ha en sådan utsikt var fantastiskt. Dagen fortsatte, som jag skrev tidigare, med att jag åkte till en stor bergssjö. Vatten har alltid haft en stor inverkan på mig. Det är något med vatten som får mig att slappna av. Även denna gång. Att komma fram och kunna kliva ut i det där vattnet, det var som att något släppte inom mig. Den här veckan har gått otroligt mycket bättre. Såklart för att jag har vant mig vid att vara här och så, men jag tror också att min själ behövde den där utflykten till sjön. Jag vet inte, naturen och då speciellt vatten i olika former påminner mig om Guds storhet och kreativitet. Hans kärlek mot mig, att Han har skapat allt det här för att jag ska kunna glädja mig över det. Det gör mig så tacksam. 

Nu kommer snart Bethany hem. Det ska bli skönt att inte behöva sova ensam i huset en natt till, fast gårdagen gick jättebra. Inget traskande kring huset då. Men ja. Det känns ju ändå tryggare att vara två! Imorron är sista dagen på WorshipU. Det har gått väldigt fort och har varit otroligt givande. Jag släpar med mig en mängd med böcker hem till Sverige, tur att jag packade lätt på vägen hit!

"No soul that seriously and constantly desires joy will ever miss it. Those who seek find. To those who knock it is opened."

— C.S. Lewis  

(Source: caitlacoop, via herkindoftea)

Bethany och ovälkommet besök

image(vi ser lite lätt svettiga och trötta ut för att vi är det.. man blir det efter en bergshike på dessa varma breddgrader) 

Idag fyller den här vackra kvinnan 30 år. Jag har känt Bethany, som är syster till min svägerska, i över 10 år nu. Lite galet att tänka på. Hon är verkligen fantastisk! Stort hjärta för människor och helt galen när det kommer till outdoors acitvites. Man oh man. Dock får jag vänta med att fira henne till helgen, eftersom hon firar the big day i San Francisco. 

Detta firande har föranlett att jag har varit ensam i huset i några dagar. Vilket faktiskt har funkat mycket bra. Det är lite skönt att få vara ensam med sina tankar ibland. Ja, det funkade bra fram tills igår vill säga, då jag precis när jag skulle lägga mig hörde någon eller något gå i gruset utanför mitt fönster. Shit pommes alltså, det var länge sen min puls gick upp så snabbt. Men allra största sannolikhet var det bara ett djur, vilket är helt okej. Djur kan jag hantera, så länge det inte rör sig om typ björnar som försöker bryta sig in i huset. Men för bara någon vecka sedan var det någon som bröt sig in i grannarnas bil och ja.. sådant är ju helt klart mer obehagligt. Andreas var med mig på hangout när jag hörde ljudet och fick lite hjälplöst titta på från sin sida av datorskärmen när jag smög runt och tände lampor och kikade ut genom fönster, innan jag vågade gå och lägga mig igen. 

Ja, men snart får jag sällskap i huset igen. Det känns i alla fall tryggt. Det är så underligt hur mörkret gör en mycket mer lättskrämd. Nu när jag sitter här i dagsljus kan jag knappt förstå hur jag kunde bli så rädd. Men jag ska erkänna att jag har beväpnat mig lite inne på rummet, haha. Just in cases. Så kom an ni farliga pirater! Jag är beredd på allt. 

(fast alltså. ni får gärna stanna hemma hos er själva också.. det är helt okej för min del!)

Got some news…

Allt kan hända i USA.

image

Jag menar, vem behöver fixat smink och hår? Totalt onödigt. 

Nåväl. Brudbuketten var ju faktiskt inte till mig. Jag fick vara med på ett wedding shoot som en del av en fotoklass i veckan. Himla kul faktiskt :) Och så här såg brudparet ut..

image

Det är Matt Stinton förresten. Sjukt bra lovsångsledare. Lyssna på Give me Jesus till exempel vettja! 

Hej.

Har det inte uppdaterats flitigt och anledningen ser ni ovan. Här hänger jag om dagarna, från morgon till kväll. Intensivt har det varit och utmanande, men också väldigt, väldigt bra. Jag skrev sist att jag var lite nervös för vissa saker och i ärlighetens namn var det lite tungt i början, men allt har löst sig som behövde lösa sig. Bethany, som jag bor hos, har varit till enorm hjälp och välsignelse. Skjutsat mig runt och lånat ut sin bil och så. 

Värmen, som jag blivit förvarnad om tusen gånger, är verkligen precis så brutal som alla sagt. Men det går liksom inte att förstå förrän man är här. Det har varit runt ca 90-110 grader fahrenheit, vilket motsvarar ungefär 32-44 grader celsius. Oftast har det legat runt 100-104. Ca 40 grader. Min kropp har vant sig lite nu och oftast är jag inomhus med ac, så det är ändå lugnt. Men boy, ser jag fram emot att komma tillbaka till Sverige där folk storknar när värmen går över 30 grader! You aint seen nothing.. 

Igår (lördagen alltså) åkte jag till en stor sjö, Whiskeytown lake. Helt fantastiskt. Att få slänga sig i sjön, jag trodde seriöst att jag skulle storkna av lycka. Jag ska nog faktiskt åka en sväng dig igen nu. Klockan börjar bli rätt mycket, men jo. Det ska jag.

Jag ville mest säga hej och berätta att jag lever, för er tappra som kikar in här och undrar.

Hej hopp!

Nästa steg

Klockan är över 1 och jag borde sova strax, småbarn sover inte längre på morgonen bara för att jag lägger mig sent. I morgon är det också dags för nästa fas på denna resa, så jag måste ändå upp i tid och packa i ordning mina saker. Jag får skjuts upp till Redding med några vänners vänner till min bror och svägerska, verkligen perfekt. Det har verkligen varit fint att bara få hänga lite med den lilla familjen. Magnus är ungefär den sötaste ungen jag har sett och han har nästannästan lärt sig att säga “Caroline” nu. Nåväl, om jag säger “Caroliiiiiiiine” så säger han “liiiiiiin”, vilket jag ändå tycker räknas.

Jag är lite nervös inför att åka till Redding. Det är en del detaljer som hänger i luften som jag borde ha koll på, men som jag inte har koll på. Framför allt hur jag ska ta mig runt, men även kring ekonomi och så. Ni som vill och tror på sådant får gärna be för det. Jag tror att det kommer att lösa sig, det brukar alltid göra det till slut, men ja.. Böner tas tacksamt emot. 

Så nu har jag snurrat färdigt i San Francisco för denna gång. Men jag kommer ju snart tillbaka igen!

Framme

Det finns ju värre saker än att bli väckt av en sådan här liten skrutt på morgonen…

Jag gick och la mig cirka 22 lokal tid och sov bra ända till halv nio på morgonen, så jag har inte känt av jetlag än så länge. Hoppas det håller i sig! Vi har tagit det lugnt, åkt en sväng till farmers market och handlat jordgubbar. Nu sover Magnus och sen ska vi nog ut en sväng igen. Han är så söt den här pojken!